Jag är intresserad av vem som får och inte får finnas i dagens samhälle. De historier vi berättar om varandra påverkar historierna om vilka vi kan bli, var och en för sig och tillsammans. Vem kan du vara och vem kan du bli? Samhället är ju vi alla, men vilka berättelse om dig stöttar samhället? 

Det finns en stark kraft i design, som kan användas för att öppna möjligheter, men även för att stänga desamma. Ibland sker exkluderande och hindrande design fullt avsiktligt, som vid införandet av lutande bänkar som det inte går att sova på, men i de flesta fall sker exkludering oavsiktligt. Bristande kunskap är en vanlig källa till att hinder skapas alldeles i onödan. På Certec arbetar vi för att bidra till ökad kunskap och medvetenhet angående sådan design som kan stötta människor genom livet och föra människor samman istället för att hålla dem isär. Vår metod är att utveckla ny teknik och nya designkoncept, med målsättningen att alla människor ska kunna delta i och bidra till samhället. Att designa något är också ett slags sätt att berätta. På Certec är samskapande centralt. Det innebär att vi inte berättar om, eller för människor, utan ihop med människor. Vi kallar det för Människonära design.

I denna föreläsning kommer jag att använda mig av exempel från mitt eget liv och från Certecs projekt för att berätta om hur vi arbetar med människonära design och varför det är viktigt. Min förhoppning är att du ska få med dig metoder och koncept som du kan ha nytta av när du i dina sammanhang berättar vidare om vilka människor kan vara, och vilka de kan bli.

Per-Olof Hedvall, docent och ämnesföreträdare för Certec, Lunds Universitet

Hur vi ser på - kategoriserar - varandra är grundläggande för det samhälle vi har möjlighet att skapa tillsammans. En förutsättning för att en politik för universell utformning ska lyckas är att politiken formuleras utifrån en mångfaldssyn på människor.

Universell utformning (UU) handlar om att designa ett samhälle för alla. Det är ett sätt att tänka som tar mänsklig mångfald som sin utgångspunkt. Istället för att utgå från ett designtänk som skapar en skillnad mellan en norm och något som avviker från normen, ser UU till den variation och mångfald som finns. UU har på senare år alltmer börjat anammas i Sverige, bl.a. genom en regeringsproposition 2016 som lyfte fram UU som ett nationellt mål för funktionshinderspolitiken. Det finns idag ett flertal texter på policynivå som propagerar för UU.

Inbyggt i UU finns ett nytt sätt att tänka om människor, där förenklade och på förhand bestämda kategoriseringar undviks. Hur lyckas då policydokument med att skriva fram mänsklig mångfald? Eller med andra ord, vem är de tänkta "alla" i UU-texter, när det handlar om att göra UU mer konkret?

I det här föredraget utgår jag från det samskapande som sker när en läsare möter en text som någon annan har skrivit, i förhållande till olika kategoriseringar som görs av människor. Jag presenterar några fallgropar och några förslag till lösningar vad gäller sådana kategoriseringar, på ett sätt som stödjer universell utformning. Det handlar i korthet om följande: 1. Att avgöra om människor ska kategoriseras eller inte. 2. Att sikta mot mångfald som ett mål i sig. 3. Att identifiera relevanta kategoriseringar. 4. Att öppna upp kategoriseringar. 5. Att tänka mångfald istället för norm och avvikelse.

Stina Ericsson, professor vid institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet 

I projektet Mitt liv, mina ord, arbetar vi för att människor som använder hjälpmedel för att tala ska få tillgång till ett ordförråd som utvecklas hela livet. De ska också själva kunna spela en aktiv roll vid anpassning och utveckling av sina kommunikationshjälpmedel. Projektet startade i augusti 2018 och drivs av Föreningen Furuboda, i samarbete med Furuboda Assistans, Intressegruppen för Assistansberättigade, FUB i Lund med omnejd, föreningen ISAAC-Sverige och Certec vid Lunds universitet, med stöd från Allmänna Arvsfonden.

Det här projektet fokuserar på högteknologisk AKK - datorbaserade kommunikationshjälpmedel med möjlighet till både inspelat och syntetiskt tal, som ger användaren ett stort mått av självständighet och oberoende i kommunikationssituationen. Att anpassa ett högteknologiskt kommunikationshjälpmedel är ofta ett stort arbete, antingen användaren kan läsa och skriva eller kommunicerar med hjälp av bildsymboler. Det brukar vara ett helt team, bestående av logoped, arbetsterapeut, tekniker och pedagog, som tillsammans med familj, skola/arbetsplats och användaren själv engageras för att tillsammans se till så att hjälpmedlet blir så användbart och lättanvänt som möjligt, både vad gäller innehåll och styrsätt. 

I projektet samarbetar vi på olika sätt med personer som själva använder kommunikationshjälpmedel, för att vi ska kunna uppnå de mål som är satta för projektet. De innebär bland annat att vi producerar inspirationsvokabulär med ord och yttranden för olika aktiviteter, som är framtagna i samarbete med personer som själva använder AKK och som kan användas både för kommunikation och inspiration och i utbildning. Det innebär också att vi håller på att arbeta med en metodbok som kan användas av personer som använder högteknologisk AKK tillsammans med anhöriga och assistenter och ett studiematerial som kan användas vid utbildning av assistenter och andra som finns nära personer som använder grafisk AKK.

Vid det här seminariet kommer jag både att prata om det samarbete som behövs när man ska arbeta med samtalshjälpmedel i vardagen och om hur vi samarbetar i projektet.

Bitte Rydeman, universitetslektor vid Certec, Lunds universitet

Svensk och internationell funktionshinderforskning har i många år haft som ledord att vilja bli en mer inkluderande, deltagarbaserad forskning, att forskaren ska lyssna på dem som berörs, bli brukarcentrerad. Kanske till och med användarstyrd?
Initiativ till deltagande och inkludering i processer som ska forma samhället kommer allt oftare från både forskare och samhällsorganisationer eller som krav från forskningens finansiärer. 

För ingen är väl emot att samhället blir en så bra plats som möjligt ’för alla’?

I Begripsam gör vi lite tvärtom, vi väntar inte på en inbjudan. 

Medlemmarna i föreningen, varav en del av oss också är anställda i konsultföretaget Begripsam AB, har tillsammans en lång och bred erfarenhet av, i första hand kognitiva, funktionsnedsättningar. Oftast vår alldeles egna livserfarenhet, eller någons oss närstående.

Vi upplever visserligen många barriärer för en fungerande vardag, men låter inte samhällets hindrande strukturer och processer vara ifred och inväntar inte heller att någon annan ska utveckla verktygen åt oss. Föreningen har vi skapat för att kunna vara aktiva och förankrade, forskningen behövs för att vara trovärdiga, och med konsultinkomsterna som ekonomisk grund kan vi ta initiativ för ökad begriplighet i ett allt mer textfokuserat samhälle. 

Genom utbildningsprojekt, användartester, forskningsrapporter och inventering av offentlig hindrande miljö, försöker vi konkret påverka det som behöver bli bättre, samtidigt som ny kunskap genereras. Ofta på uppdrag av de myndigheter vars snåriga budskap vi nagelfar. 

Allt detta på en solid grund av forskning. Därför finansierar Begripsam också doktorander. 

Nyligen antagen till forskarstudier vid Certec kommer jag, Mia Larsdotter, fokusera på ’funktionshinder och sociala förändringsprocesser’. Min akademiska bakgrund är språkstudier, sociologi och funktionshindervetenskap. Jag har tidigare arbetat som journalist inom dagspress, fackpress och i funktionsrättsrörelsens medlemstidningar. 

Via mitt engagemang i föreningen och anställning i företaget Begripsam har jag nu fått möjligheten att använda min samlade utbildnings-, yrkes- och livserfarenhet för att utforska vad det är som möjliggör en faktisk implementering av ett begripligt utformat, användarvänligt samhälle, och analysera vad det är som stått i vägen för att detta inte redan har skett. 

Mia Larsdotter, Begripsam, doktorand vid Certec, Lunds Universitet

Hur kan lärare bidra till att skapa ett universitet för alla studenter? Och på vad sätt är olika studenter olika? Hur många studenter med funktionsnedsättningar hindras i sina studier?

På detta seminarium presenterar jag ramverket ”Universal Design for Learning” (Universell utformning för lärande) som syftar till en ökad flexibilitet för studenterna. De ska kunna engagera sig i lärandet på olika sätt, inhämta information på olika sätt och redovisa sina kunskaper på olika sätt.

Jag presenterar också projektet TINEL (Torwards Inclusive eLearning), ett samarbetsprojekt inom Erasmus+, där vi utvecklar området Universell utformning av e-lärande – ett område som får ökad betydelse i och med Corona-situationen och att nästan alla kurser på universitetet ges på distans.

I projektet utvecklar vi dels en modell för fortbildning av lärare där vi skapar ett internationellt mentornätverk med återkommande workshoppar och webbinarier, dels utbildningsmaterial för lärare i form av situationskort om vad lärare kan förvänta sig och videoinspelningar av studenter och lärare som redovisar sina erfarenheter. Detta utvecklar vi iterativt, dvs förfinar gradvis, och tillsammans med lärare i Sverige, Finland, Norge och England.

Håkan Eftring, universitetslektor vid Certec, Lunds universitet

För att öka inkluderingen på arbetsplatser av personer med sociala, kommunikativa och psykiska funktionsnedsättningar tar vi i det Vinnova-finansierade projektet ”Inlevelse ger insikt” fram och testar kognitiva inlevelseövningar i form av 360°-filmer. Man kan titta på dem med speciella Virtual Reality-glasögon för att få en ökad närvarokänsla eller med en dator/mobiltelefon. Man upplever olika situationer på en arbetsplats ur huvudpersonens synvinkel. En del syn- och hörselintryck är förstärkta för att öka inlevelsen. Tanken är att man ska komma ihåg det som att man var med på mötet, fikastunden eller arbetsplatsintroduktionen – inte att man bara har sett en film om dem. 

Vi har tagit fram och testat en pilotfilm om ett möte. Filmen består av en dålig och en bra version av ett möte. Med kompletterande utbildningsmaterial kommer filmerna att kunna användas som diskussionsunderlag med arbetsgivare och medarbetare antingen som förebyggande arbete för inkludering eller i en specifik insats för en arbetssökande som har svårt att få och behålla ett arbete.

Det svårigheter och lösningar vi har med i filmerna kommer från en förstudie där organisationer och enskilda personer med olika funktionsnedsättningar bidragit. De har också givit synpunkter på filmmanus och pilotfilmen, så att situationerna blir tydliga utan att bli för överdrivna.

På seminariet kommer jag att visa en snutt ur filmen och redovisa synpunkter vi har fått hittills. I projektet ingår Certec, Funka, Arbetsförmedlingen, Stiftelsen Activa i Örebro län, Norrtälje kommun och Dart - kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning.

Håkan Eftring, universitetslektor vid Certec, Lunds universitet