lu.se

Certec

Designvetenskaper | Lunds Tekniska Högskola

Denna sida på svenska This page in English

Diagnoskriterier om social förmåga och språk vid Asperger och autism

Det här säger diagnoskriterierna i DSM-IV om social förmåga och språk vid Asperger och autism:

  • Nedsatt förmåga till social interaktion.

    a. Märkbart begränsad förmåga till ickeverbal kommunikation, som ögonkontakt, mimik och gester.

    b. Oförmåga att utveckla kamratrelationer på ett åldersadekvat sätt.

    c. Bristande intresse av att dela glädjeämnen och intressen med andra eller att delta i lekar och åstadkomma något gemensamt.

    d. Brister i social eller känslomässig ömsesidighet.

  • Nedsatt förmåga till kommunikation.

    a. Försenad talutveckling eller avsaknad av tal som barnet inte kompenserar med gester eller minspel.

    b. Märkbara svårigheter att trots adekvat tal kunna initiera och hålla uppe en konversation med andra. Monologer i stället för samtal.

    c. Påtagligt onormalt tal till form och innehåll, upprepande av fraser, ekolali, avvikande intonation, rytm eller syntax och avvikande språkförståelse.

Diagnoskriterierna enligt DSM är utarbetade för barn med autism.


Förklaring till diagnoskriterierna.

  • Lärande genom socialt samspel (sidorna 66 - 92 i avhandlingen "Vårdmiljö eller lärandemiljö? Om personer med autism inom vuxenpsykiatrin" )

  Vad betyder det att ha verkliga ömsesidiga relationer?

  • Utvecklingen av ömsesidiga relationer med andra personer börjar med att man förstår att man hör till samma slag, samma släkte som andra människor
  • Det börjar med delad uppmärksamhet kring något. Förståelsen av att jag har egna
    upplevelser som jag kan dela med andra
  • Därefter kommer förståelsen av att andra människor kan ha sina åsikter och tankar
    om mina upplevelser och reagerar på dem
  • andra människors tankar och reaktioner kan krocka med mina egna upplevelser och tankar om mina tankar och upplevelser
  • Upptäckten av att jag har mina tankar, intressen, åsikter och andra har sina - vi är olika
    personer som tänker, handlar olika
  • Jag är en bland många människor som alla har sina olika tankar, åsikter, intressen
  • jag kan börja tänka kring mitt eget tänkande och min egen förståelse och jämföra mig själv
    med andra i olika avseenden
  • När ett barn har kommit så här långt i sin utveckling (i 3-4-årsåldern) börjar rollekarna, då
    barnet börjar prova på att gå ut och in i olika roller för att känna på hur det är att vara
    någon annan än sig själv

För att kunna ha ett psykologiskt utbyte av andra människor, måste en sådan jagstruktur finnas inom barnet. Man kan inte ha ett känsloutbyte om man inte förstår vilka känslor man har i förhållande till andra människor och andra människors känslor.

Man kan inte ha ett tankeutbyte om man inte kan tänka över sitt eget tänkande och jämföra det med andra människors tänkande.

Det betyder också att en person med autism inte kan dela gemensamma upplevelser om något i yttervärlden med en annan människa.

Det fattas mental koordination med andra människor.

Allt detta har stor betydelse för

  • tänkandet
  • språket
  • socialiseringen

Utdrag ur Peter Hobsons "Autism and development of mind" med kommentarer

Så här säger Peter Hobson i "Autism and development of mind":

Barnets perception fungerar så att det inte bara uppfattar ett leende hos en annan person, utan också uppfattar leendet som ett leende med en speciell betydelse. Man kan alltså tala om en social perception, där barnet lär sig att bedöma kvaliteten i en annan persons agerande. Att bara se ett leende som uppåtvända mungipor och skilja det från nedåtvända mungipor är något helt annat än att förstå leendets sociala mening. Perceptionen är till en början kopplad till motoriskt- affektiva svar på leenden eller andra känslomässiga budskap.

utvecklingen av ett "jag" är också en process som pågår i relation till omvärlden. Medvetandet om omvärlden i förhållande till det egna jaget blir allt mer sofistikerat och
genom den ständiga interaktionen med andra uppstår redan under det andra levnadsåret en medvetenhet om att jaget är bara ett bland många "själv"…
Förståelsen för andras känslotillstånd utvecklas redan tidigt. 11-månader gamla barn kan uppleva att ett annat barn har ont och reagera känslomässigt på det. Barn börjar uttrycka sig om sig själva i talet, uttrycka önskningar, vilja osv. Det blir viktigt med "min", i motsats till "din" ,vilket förutsätter att man förstår att det finns olika roller i det sociala spelet som interagerar med varandra… det blir konflikter med andra kring den egna viljan…

Hobson jämför med utvecklingen hos barn med autism och säger om autistiska barns sätt att relatera att sättet att relatera är annorlunda. Det är inte så att de inte alls relaterar. Speciellt märkbart är det att de inte har några relationer till andra barn. De hade också svårare för att förstå lek med andra barn, att själva initiera lek var ändå svårare.
De autistiska barnen hade också avvikande sätt att hälsa på och ta farväl av personer som de kände väl.


  Utbyte av erfarenheter

 

Hobson tar upp undersökningar som visar att barn med autism kan visa andra att de vill ha något och de kan pocka på någons uppmärksamhet, men de tar inte själva initiativ till en kontakt för att bara visa någon något för kontaktens skull. De har inte heller förmågan att titta på den vuxne för att kolla upp hur denne reagerar på något…Det här sociala tittandet fram och tillbaka innan man handlar…Det visar sig också att det som förutsäger barnets vidare språkliga utveckling inte är den ursprungliga språkförmåga och inte heller IQ, utan förmågan att förstå ickeverbala signaler och förmågan till "joint-attention".
Det tycks alltså som om autistiska barn saknar förmågan att koordinera sin uppmärksamhet med andra människor kring saker och händelser.
Hobson visar också på studier som pekar på att autistiska barn har en mycket specifik störning i sin förmåga att engagera sig i sådant som innebär ett utbyte av uppmärksamhet, känslomässigt engagemang eller förståelse för andra människor. Det är något som inte har att göra med dessa barns kognitiva nivå…

Empati i dess tidigare former innebär just ett delande av uppmärksamhet kring sig själv och någon annan. I experimentsituationer, där vuxna har låtsas skada sig eller bli rädda, blir de autistiska barnen inte särskilt berörda av detta utan fortsätter med det de höll på med. De är helt enkelt oengagerade i andra människors känslomässiga attityder. De är också ointresserade av känslomässigt utbyte med andra personer.
Känslomässiga uttryck, som ett leende, är ju inte bara ett leende i yttre mening utan har en mellanmänsklig känslomässig betydelse som också ändrar något inom den som ler och den som man ler mot. Det betyder också att man koordinerar sina känslor med en annan persons känslor.

Även känslouttrycken är färre hos autistiska barn än hos normala och utvecklingsstörda barn. Ett klassiskt experiment som utfördes genom videofilmning av autistiska, normalutvecklade och utvecklingsstörda barn  i några olika situationer.  När de visades mat som de tyckte om när de var hungriga,  en frustrationssituation. När de såg sin mamma på morgonen när de vaknade. När barnet såg något som innebar en glad överraskning ex.vis en ballong som blåstes upp eller ett fyrverkeri.
De normala barnens mödrar kunde ange vilket av barnens ljud som hörde ihop med vilken situation, men de kunde inte alltid urskilja sitt eget barn. De autistiska barnens mödrar kunde också känna igen situationerna i vilka de normala barnen lät, men de kunde i samtliga fall känna igen sina egna barns ljud men inte skilja mellan vilka situationerna var.
De normalutvecklade barnen var mellan 8 och 11 månader gamla, medan de autistiska icke-talande barnen var 3 -4 år gamla och en grupp utvecklingsstörda icke-talande barn i samma ålder.
Det finns tillräckligt mycket som pekar på att autistiska barn inte bara har andra sätt att uttrycka känslor på, utan de förstår och tolkar känslor på ett specifikt sätt.


 Att tala om känslor

 

Normala barn talar om känslor och använder personliga pronomen före utgången av sitt andra levnadsår. Före utgången av det tredje året använder de uttryck som "tycker", "tror", "vet".
I fyraårsåldern förstår de att tycka och tro något betyder att det är en tankekonstruktion av verkligheten.
Barn med autism som har samma språkliga förmåga som normalbarn i dessa åldrar är speciellt mycket försenade i sin förståelse av sådant som har att göra med sina egna och andra människors mentala tillstånd.

Tycka, tro, tänka, veta, minnas är sådana begrepp.

Mycket vanligt är att barn och även äldre med autism har svårt med det minne som kallas personligt/känslomässigt

Dock är det så här med minnet: Enligt minnesforskare (Hans-Åke Christiansson) är de minnen som lättast går att framkalla sådana som har att göra med negativa känsloupplevelser


 Vad är det att tro något?

 

För att kunna tro något måste man förstå att något man tror kan vara sant eller falskt.
Man måste förstå att när man själv tror något, gör man det därför att man tror att det är sant.
Man måste förstå att det jag tror är sant kan någon annan tro är falskt!

I förlängningen handlar det om att förstå att det inte finns en sanning som alltid och under alla omständigheter är sann. Sanningen ändrar sig med omständigheterna! Jag kan tro något utifrån den kunskap jag idag har, men får jag en annan kunskap kan jag ändra min uppfattning!

Denna psykologiska insikt börjar forma sig hos barn kring 4-årsåldern, men vi blir nog aldrig riktigt färdigformade i detta avseende. Annars skulle inte vuxna människor ha sådana gräl som de har!

När barn leker på låtsas, så har de redan ett grepp om att människor kan skapa olika sorters världar utifrån känslor, önskningar och andra psykologiska attityder mot omvärlden.

Under allt detta som Hobson nu beskrivit måste också finnas förmågan att erkänna människor som referenspunkt för rätta eller felaktiga attityder. Barnet måste också bry sig om människor på ett sådant sätt att de strävar mot en gemensam livsform med dem. Barnet måste ha förmågan att reagera med känslor på andra människors känslor.

För att förstå vad åsikter är måste man veta att människor skiljer sig från ting i det att människor kan ha åsikter om den värld som finns kring dem. Åsikter är något som människor har. Man måste förstå nyanserna i att ha åsikter. Från ett svagt antagande att något förhåller sig på ett visst sätt till en fast övertygelse. Det är något mycket komplext att ha åsikter och att tro på något.

Vår förståelse av andras mentala tillstånd såsom önskningar, åsikter, trossatser osv går via våra egna förstahandsupplevelser. Vi behöver inte lägga ner hårt tankearbete på att förstå att andra kan ha åsikter eller tro något, därför att vi själva vet vad det innebär. Det krävs en förmåga till introspektion.
Barnet går under sina första år genom en snabb utveckling i skapandet av sig själv som person . Barnets spegling, självbeundran och självhävdelseförmåga skapar en självbild.
Det börjar låtsasleka och använda symboler vid sin lek. Det börjar tala om sig själva som en person med vilja, önskningar osv.
Hobson antar att det finns en biologiskt given förmåga att hos barnet från början att med hjälp av perception, kognition och emotion relatera till andra människor och koordinera sig själv och sina handligar med andra människor.
Hobson tycker inte heller att det är något mystiskt med att barn lär sig att förstå icke-observerbara mentala tillstånd hos andra människor. Hans teori går ut på att barnen har ett förstadium till denna mer avancerade förståelse i att de ser observerbara mentala tillstånd och därur utvecklar en mer förfinad förståelse för även det icke-observerbara…


Sidansvarig:

Dessa sidor om autism kommer från Certecs arkiv och är skrivna av Eve Mandre.

Sidorna har inte uppdaterats efter att texterna skrivits (det mesta före 2004).  

Mer forskning om autism och pedagogik finner du i Eve Mandres licenciatuppsats

"Från observation till specialpedagogisk design. Pedagogikens möte med psykiatrin" från 1999,

samt doktorsavhandlingen "Vårdmiljö eller lärandemiljö? - Om personer med autism inom vuxenpsykiatrin." från 2002